|
| |
FöRLåTELSENS BETYDELSE FöR HäLSAN |
Förlåtelsens betydelse för hälsan
17.11.2003
Författaren och teologen Bengt Pohjanen från Över-Kalix i Sverige vet vad han talar om, när han säger att hat och hämndbegär gör en människa sjuk. När hans bror blev skjuten till döds av en vettvilling var tanken på hämnd det enda som gav honom energi under flera år. Förlåtelse hade han då inte en tanke på.
I dag har Bengt Pohjanen förlåtit sin brors mördare. Solarplexus handlar om den lättnad och den frihet förlåtelse kan innebära, om hur detta att sträcka ut en hand till försoning direkt inverkar på hälsan.
Förlåtelse som terapeutisk metod diskuteras i solarplexusstudion av Bengt Pohjanen och läkaren och psykoterapeuten Tuulikki Saaristo.
Vi träffar också Mikaela Aminoff och Mailis Artén, som båda vittnar om förlåtelsens helbrägdagörande verkan.
redaktör och programledare: Melita Tulikoura
|
Kurs i förlåtelse blev vändpunkt
Mailis Artén och Mikaela Aminoff har båda gått en kurs i förlåtelse, arrangerad av läkaren och psykoterapeuten Tuulikki Saaristo.
Mailis Artén blev redan som liten föremål för våld både från sin bror och sin far. Särskilt våldsam var fadern mot brodern och Mailis fungerade redan som femåring som fredsmäklare i familjen.
Då hon som ung läste om Jung och det han stod för, insåg hon att hon måste se upp för risken att upprepa mönstret, att söka sig till män som påminde om den våldsamma pappan.
Det var ändå just vad som hände. Mailis ingick äkterskap med en man som misshandlade henne, sista gången i samband med skilsmässan.
Mailis, som var fylld av starkt groll mot de här våldsamma männen, hade svårt att sova, blev sjuk hela tiden, immunförsvaret var nedsatt.
Det har varit ett tufft jobb att förlåta dem, säger Mailis. Men det har lyckats.
Men för det behövdes en kurs i förlåtelse, som läkaren och psykoterapeuten Tuulikki Saaristo tidigare brukade arrangera.
( I dag håller hon inte längre några kurser, men har skrivit en bok i ämnet “Taikasanat”, som väl fungerar som instruktion för den som vill ha en metod att använda.)
Mikaela Aminoff levde i en hemlig relation med en gift man och anförtrodde sig åt en väninna. Väninnan svek och avslöjade hemligheten för andra.
Mikaela blev djupt sårad, upprörd och fylldes av ett hat, som hon ältade och ältade och inte kunde lämna bakom sig.
Det kändes som om jag hade haft tunga stenar inuti mig, säger Mikaela , och jag var sjuk av hämndbegär.
Men förlåtelsekursen hos Tuulikki satte stopp för det. Mikaela utförde de övningar Tuulikki rekommenderar varje kväll under tre-fyra månader och plötsligt var tyngden borta! Plötsligt visste och kände Mikaela att hon hade förlåtit de personer det gällde. Det blev lättare att andas, hon kunde sova igen och hela tillvaron blev ljusare.
För Mikaela kändes det viktigt att också utföra den rörelse som Tuulikki rekommenderar.
TUULIKKIS övning: 
På kvällen innan du somnar ska du några gånger efter varandra tyst upprepa för dig själv:
“Jag förlåter mig, jag förlåter mig, jag förlåter mig…”
Om det, medan du säger det här ,dyker upp andra namn så ska du fortsätta med att förlåta också dem.
“Jag förlåter NN, jag förlåter NN, jag förlåter…”
Effekten kan förstärkas via en rörelse, där händerna är krokade vid varandra ( se bilden) och släpps fria.
Samtidigt då man säger “jag förlåter..” släpper man loss handen från den ena kroken. Detta upprepas några gånger.
Övningen görs varje kväll, i början kanske mekaniskt och utan att det känns någon stans. Men så småningom kanske det börjar hända magiska saker…
redaktör: Melita Tulikoura
|
 Studiodiskussion om förlåtelse
Studiogäster:
läkaren och psykoterapeuten Tuulikki Saaristo
författaren, prästen Bengt Pohjanen, som efter en lång självrannsakan har förlåtit sin brors mördare.
Tuulikki Saaristo, läkare och psykoterapeut
säger att ett starkt hat skapar ett spänningstillstånd i kroppen på samma sätt som annan stress gör. Hjärtat slår snabbare, blodtrycket stiger, musklerna spänns. I sinnet snurrar tankarna kring den oförrätt man utsatts för.
Hur länge man stannar kvar i ett sådant tillstånd är individuellt, säger Tuulikki.. Och det beror delvis också på vad det gäller, vilken form av oförrätt som skett. Själva känslan i kroppen är densamma, också de inresekretoriska och kemiska skeendena. Hur hälsan påverkar har att göra med hur länge man stannar i känslan.
Internationell forskning visar att oförmåga att förlåta korrelerar med en ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar. Förlåtelse intresserar också cancerforskare.
Ge dig tid
Man måste förstå att det tar tid att förlåta, säger Tuulikki. Om det gäller mindre oförrätter brukar hon fråga sina klienter om de är färdiga och villiga att släppa den människa de hatar.
Men så länge vi inte förlåter så håller vi den andra personen fången, som i ett garn eller på en krok. Så länge personen dinglar där finns smärtan kvar, säger Tuulikki. Då vi släpper personen fri, försvinner också smärtan.
Då vi hatar skadar vi allra mest oss själva. Så om det är hämnd det gäller, så har den med andra ord slagit totalt fel!
Drömarbete
Man kan också bearbeta känslan via sina drömmar, säger Tuulikki. I drömmen går det att möta den andra och förlåta. Drömmarna brukar ändra karaktär under processens gång. Den som för drömdagbok kan åskådliggöra förändringen och få skeendet förtydligat för sig.
Varför förlåta sig själv?
I början lärde Tuulikki Saaristo ut sin metod så att det var den andra personen som skulle förlåtas. Men hon märkte att många av hennes klienter fortsättningsvis var ångest- och skamfyllda och ändrade då övningen så att vederbörande först försöker förlåta sig själv. Det var då förändringarna började att ske.
Tuulikki har sett att det också är lättare att förlåta andra, men också att be andra om förlåtelse om man först har förlåtit sig själv.
Bengt Pohjanen, författare och teolog
Det är snart 20 år sedan den midsommarnatt då Bengts bror Holger sköts till döds i  Gällivare i norra Sverige. Holger, som var polis, hade ryckt ut med polisbilen för att avväpna en ung man, en nittonåring, som sköt vilt omkring sig i samhället. Då Holger steg ur bilen träffades han rakt i ansiktet av kulan från en älgstudsare och omkom omedelbart.
Bengt åkte efter meddelandet till brottsplatsen och fylldes där för första gången av ett brinnande hat. Han berättar om hur han i sin förtvivlade ilska gick fram till en polisman, Holgers kollega, som vankade av och an med nedböjt huvud och med händerna i fickorna och rasande skrek att “ kan du inte ens gå rak i ryggen när din kollega just har blivit skjuten”…
Tog sig an prästplikter
Bengt tog sig sedan till bårhuset, där han såg sin döda bror. Det var en syn man aldrig glömmer, säger han.
Eftersom han hade jobbat som präst och var van att gå till folks hem med dödsbud, så blev han ombedd att åka hem till sin gamla mor för att meddela henne. Men hon visste redan. Visste intuitivt att Holger var död då hon såg Bengt komma.
Bengt fick också ta hand om andra prästplikter. Han jordfäste sin mördade bror, inför en fullsatt kyrka, inför hela den församlade pressen.
I dag förstår han inte själv hur han klarade pressen.
Hälsan började svika
Åren gick och Bengt mådde dåligt. Han skrev om Holger i ett par av sina böcker, Himlalots och Silvertorpeden, skrev om det som hade hänt och hur det gick sedan.
Så småningom , ytterst långsamt, började smärtan att släppa.
Och så kom dagen då han var redo att möta sin brors mördare.
Mötet
Det var ett magiskt möte, som att möta Raskolnikov, sådan han hade varit om Dostojevski hade fått träffa honom senare, säger Bengt. Tiden stod stilla och de båda männen var som omgivna av ljus, där de satt vid middagsbordet på restaurangen, beskriver Bengt.
Och efteråt, då han körde hemåt från Gällivare mot Över-Kalix, hände något som fick honom att förstå att det var över. Han fylldes helt plötsligt av en obeskrivlig glädje och kärlek . Bitterhaten och hatet hade lämnat honom och han var fri.
Han hade förlåtit sin brors mördare.
Senare har han förstått att det faktiskt var så, för de har stött på varandra i affärer och det har varit som att möta vem som helst.
Bengts drömmar ändrade också karaktär under tidens gång. I början drömde han om Holger med stora bandage runt ansiktet, som hindrade honom från att utföra sitt värv som polisman. De bandagen är borta nu och numera är Holger frisk och levande i drömmarna.
Det, som ännu återstår, säger Bengt, är att gå till Holgers grav tillsammans med den unge mannen ( som i dag är snart 40 år och har familj) och lägga ner en blomma.
Den dagen kommer, men den kommer när det är dags.
redaktör: Melita Tulikoura
|
|
|
Till början av sidan